Fortfarande singel. Fortfarande ute i dejtingdjungel.

 

När jag började med internetdejting för 10(!) år sedan så var det en skymf att internetdejta. Det var ingenting som en pratade högt om men det gjorde också att dom som internetdejtade faktiskt var där för att träffa en livskamrat. Tio år senare är internetdejting ingenting annat än en enkel väg till sängkammarlek.

 

Det är så jävla tröttsamt att varenda samtal ska handla om vilka preferenser som en har i sängen, vilka kurvor som sitter var och om en är kättjefull. Fritidsintressen? Mysa. Tillåt mig att kräkas.

Missförstå mig rätt, jag tycker visst om att sexa loss i sänghalmen, klia varandra i håret i skedposition i soffan en hel kväll och ligga i sängen och stirra varandra djupt in i ögonen tills en blir helt skelögd och ser trippelt men innan jag tycker om att göra det som vill jag lära känna personen. Det är djupet i en persons innersta som fångar mitt intresse. Inte vilken sexställning får denne att nå jublande klimax.

 

För mig är det inte viktigt hur välhängd eller hur välbärgd du är om du inte kan kan utmana mig på andra plan än i sänghalmen. En relation som är baserad på enbart sexuella preferenser är ingenting för mig. Jag är inte känslomässigt kapabel att endast känna med mitt könsorgan; jag är alldeles för känslomässigt styrd för att klara av en relation utan känslor. Jag vill känna mer än ett pirr i mitt kön, jag vill uppleva mer. Jag vill uppleva hela min partner, varenda del, varenda vrå. Jag vill inte bara uppleva det ljusa, lyckliga och varma; jag vill uppleva det mörka och det smärtsamma. Det är då den renaste formen av jublande klimax uppnås.