MENY
I början var det jobbigt att vara nykter. Då kämpade jag mycket med tanken "ska jag aldrig få dricka ett glas vin igen? Aldrig?!". I Baren var det jobbigt att vara nykter. Hallå, fri tillgång till alkohol. Har ni dessutom testat beer-pong med alkoholfri öl? Inte lika charmigt. Och nu är det jobbigt att vara nykter. Vill så gärna ta ETT glas vin. Bara ETT glas vin. Till maten. Eller på en dejt (inte för att jag har varit på en dejt meeeeen..). Har drömt om att dricka alkohol senaste nätterna. I natt så drömde jag att det var dokusåpadax igen (tror att det ändock är lite av en inre längtan i det undermedvetna - det är ju så roligt!). Den här gången var det många som jag kände som var med. Vänner som ovänner. Och alkohol. Så klart. Vad är väl en dokusåpa utan alkohol? Om det inte innefattar svält. Jag gick i alla fall loss och hånglade med en deltagare (som jag har spelat in med tidigare), badade näck och ställde till med scener trots att jag var nykter men jag minns att ångesten var stor för att det är så mycket enklare att skylla dumheter på alkoholen.
Skriver sällan om min nykterhet längre för jag brottas sällan med demoner, men nu är det stundom lite mer ansträngande. Det är väl fortfarande inte jobbigt utan mer just ansträngande. Vill så gärna ta ETT glas vin, men det är precis som att säga att jag ska äta en smörgås, eller en godis men lämnar du hela paketet med bröd eller hela påsen med godis så kan jag inte bara äta EN. Och mina 445 dagar som nykter är inte värt att byta ut mot ett glas vin. Det kommer nämligen inte bara bli ett glas vin. Och vad skulle hända då? Skulle jag överleva?
Har ju länge funderat på om jag ska gå på AA-möte. Bara för att. Bara för att få höra att jag är inte ensam, och bara för att se att det faktiskt inte bara är finska låginkomsttagare eller hemlösa som är suputer. Har dragit för att gå dit för jag vill fortfarande inte kalla mig för nykter alkolist; jag har ju bara problem med alkoholen. Ibland så känns det som om att jag bara överdriver problemet, att så farligt var det ju inte. Alla har vi ju dåliga fyllor ibland. Men sen, när jag lyssnar på mina närskylda, på personera som har varit med på alla dessa dåliga fyllor, så var det ju inte bara någn gång ibland, och så skulle dom aldrig stötta mig, heja på mig och berätta hur stolta dom är över mig om det inte var så att alkoholen faktiskt är ett problem för mig.
445 dagar, förstår ni? 445 dagar!
Bästa medlet mot dryckenskap är att nykter betrakta en drucken.
0