Har alltid gjort mig som bäst med ett glas vin bredvid mig, eller med en hel pava vin i mig. Som nykter så märker jag att alkoholfritt rosé inte får fingrarna att smattra över tangentbordet lika lätt. Tankarna yr minst lika mycket, om än mer, men skriften kommer dessvärre inte lika lätt.

 

Läser om feminism. Känner hjärtat slå ett extra slag, och känner irritationen komma smygandes längst ryggraden. 

Ja, jag är kvinna. Ja, jag är för jämställdhet. Nej, jag är inte feminist.

 

För mig är det en självklarhet att lika arbete ska ge lika lön. För mig är det däremot inte en självklarhet att det ska vara lättare för en kvinna att bli brandman bara för att det behövs flera kvinnliga brandman. För mig är det en självklarhet att den som har bäst meriter för utsatt tjänst får den oberoende av kön. Kvotering är inte en självklarhet för mig. För mig är den en självklarhet att kvinnor ska kunna gå hem ensamma om nätterna. För mig är det däremot inte en självklarhet att alla män är våldtäktsmän.

Jag står till exempel inte för att stoppa all militär upprustning och vapenexport. Jag tycker heller inte mer synd om kvinnor som blir misshandlade eller våldtagna än vad jag gör om män som blir utsatta för samma brott.

 

Och jag håller helt med Gabriella Bark; Och hen - go fuck yourself.

 

Jag vill, precis som Gabriella, vara omgiven av starka och självsäkra män.

Jag tycker om att vara kvinna. Jag tycker om att ta hand både hemmet och min karl. Jag tror på äktenskap före barnafödsel. Jag tror inte på skilsmässa. Jag tycker att den som tjänar minst ska vara föräldraledig. Jag tycker att den som tjänar mest ska betala mest. Jag tycker att mannen ska bjuda ut, hålla upp dörren, dra ut stolen och betala notan (kanske inte alla, men åtminstone den första). Och likväl som män spanar in mina brön så spanar jag in mäns muskler, ibland till och med deras stjärtar.