Alltså.. hörrni, wow! Nu har jag fyllt år, och igår låg jag hemma med min skenbetongkeps (så jävla orättvist att vara nykter men må som om man svepte en sjuttis) och kände tacksamheten skölja över mig. Igår var ju min födelsedag men firade in födelsedagen i lördags, och på tolvslaget när födelsedagen inföll så stod jag på dansgolvet med människor som jag älskar högt och djupt med en alkoholfri drink i handen och skrålade till Backstreet Boys. Kunde inte önska mer alltså.

 

I lördags kom en del vänner över och det var så härligt att se hur alla sammansmälte med varandra även fast dom aldrig tidigare mött varandra. Det värmer mitt hjärta att vara omringad av så fantastiska människor. Och var och en inspirerar mig till att alltid vilja bli en bättre människa. Fick så mycket fina presenter men framför allt så fick jag så mycket kärlek.

 

Idag däremot så slås jag av en tomhet. Precis som efter varje födelsedag. Jag längtar så länge efter den dagen att när den är över så infaller sig en tomhet inombords. Som om att jag har förlorat någonting. Samtidigt som jag fylls med en enorm tacksamhet när jag tänker på hur mitt liv ser ut idag, och att dom här människorna älskar mig. Trots mitt förfluta, och för den jag är, precis som jag är. För mig har det aldrig varit en självklarhet.

Har alltid känt mig annorlunda. Mest för att jag har svårt för att förstå andra människor. Har svårt att läsa mellan raderna, tolka signaler och ibland även förstå när jag gör fel. Och framför allt så har jag väldigt svårt att låtsas vara någonting som jag inte är. Det har gjort att jag har trampat många på tårna genom mina dagar och det har inneburit att jag har avverkat personer på löpande band för att jag sällan känner att relationer är omsesidiga men jag känner äntligen att jag har funnit en plats i livet. En plats med människor som värdesätter mig, förstå mig och älskar mig. Samtidigt som jag inte längre försöker att vara någonting som jag inte är utan älskar mig själv för den jag är, precis som jag är. Många är nojiga för att bli äldre men jag älskar känslan av att bli äldre, mer vis och att uppleva livet stund för stund, händelse för händelse.