Sandra Pålsdotter Ankarstrand - There is no real ending. It’s just the place where you stop the story.

There is no real ending. It’s just the place where you stop the story.
 
Är fortfarande helt mosig i skallen efter den här helgen. Slocknade redan klockan sju igår. Inventeringen tog värre på krafterna än vad jag kunde föreställa mig. Har spenderat helgen 11 meter upp i luften på en vinglig lift för att räkna kartonger och mellan 10 meter höga rader av kartonger där mellanrummet inte var bredare än jag själv. Har aldrig haft klaustrofobi men i helgen hade jag det. Mellan dessa kartonger var det svårt att inte känna sig liten och hjälplös. En sån kartong över sig och det är rätt kört. Kändes som om att ett fall från 11 meter var större chans att överleva än att fastna mellan kartongerna.
 
I lördags var jag på fest. Var orolig att det skulle kännas jobbigt att åka tillbaka dit där allting startade men det var så trevligt. Ska inte sticka under stolen med att det var jobbigt på vägen dit, för det var det, men väl där så var det så trevligt. Och födelsedagsbarnet har blivit så stor. Tänk att hon fyllde 25 år. Minns henne ju som en snorunge, haha. Men om hon har blivit vuxen så betyder det ju att jag också är äldre än vad jag känner mig. Tiden bara flyger förbi.
 
Avvek lite innan midnatt och åkte hem och la mig fylld med tacksamhet.
Har inte haft en lätt uppväxt genom åren men det har gjort mig till den jag är idag. Det är klart att jag stundom tycker att det är hårt att vara ensam men jag tvekar aldrig på att det var rätt beslut för mig att säga upp kontakten med en person i mitt liv. Har insett att det är lättare att leva utan personen än med personen och det gör att beslutet alltid i slutändan, hur mycket jag än vrider och vänder på det, känns rätt. Och att få höra i helgen att utomstående, som var en del av min uppväxt, är stolta över mig och stödjer mig i mitt beslut är inte bara en lättnad utan fyller hela mig med värme och energi. Och att få höra att en person varit hjärtkrossad över att förlora mig får mig att känna mig mindre ensam. Har alltid funderat på hur det hade varit om vi aldrig skiljts och om sanningen alltid funnit där, men än är livet inte slut och det är aldrig försent för att skapa nya relationer.
 
Äej, har varit en så himla bra helg! Dock så längtar jag redan nu efter helgen och sovmorgon så att jag kan sova ut ordentligt. Nu blir det Idol och sen bums i sängen.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress