Hade en sån mysig dag igår. Skippade träningen trots att jag bara har tränat två pass den här veckan. Hade varken lust eller motivation och då fick det vara. Klädde istället på mig och åkte hem till familjen vilding. Precis när jag skulle åka hemifrån så såg jag att jag hade besök.

 

Det var bland det värsta som jag har sett. Har vanligtvis såna där tjocka källarspindlar hemma, och dom är äckliga och obehagliga men jag klarar av dom utan att börja gråta, men den här, den här spelar i en annan liga alltså.. Blev helt kallsvettig och gråtfärdig så tog ett djupt andetag, svalde min stolthet och gick hem till mina grannar och bad dom rädda mig. Så D kom genast med och räddade en dam i nöd.

 

När den sen fått lämna min lägenhet så var det dags att åka och kramas med min favoritfamilj och värma själen med deras kärlek. Som jag har saknat dom!

 

Och den här bebisen! Kärlek vid första ögonkastet. För oss båda skulle jag våga påstå. Elfie kröp upp självmant på min axel och när jag lagt en hand rund honon så slidade han ned och la sig som en bebis i famnen. När jag sedan försökte sätta ned honom efter ett tag så kröp han upp så här och la sig som en bebis över axeln och vägrade lämna mig. När jag försökte lyfta ned honom så skek han. Men så mysig som han är så hade jag inte hjärta att släppa ned honom så han fick ligga så där tills han själv fick nog. Blir så sugen på att skaffa kittebebis själv när jag möter såna här mysisar meeeeeen.. Jag är för rädd för att dö när jag är ensam hemma och att ingen märker att jag har dött så att katten då börjar äta på mig för att den inte har någon mat.

 

Väl hemme så blev det potätgratäng med tryffelsalami och Trazan. Hej halvnaken Skarsgård, you so yummy.