Sandra Pålsdotter Ankarstrand -

Nu sjunger Baren-ballongen på sista versen, men än så står den där. Det är lustigt det där, hur tiden går så fort. Kommer på mig själv med att sakna det ibland. Precis som jag kommer på mig själv med att sakna Farmen (vem kunde tro det?). Saknar alla människor, och gemenskapen. Att alltid ha människor omkring. Och att få utmanas, lära känna mig själv och att få uppleva saker som jag annars aldrig skulle få uppleva.

Farmen var en resa som heter duga, och trots att jag inte ångrar det för en sekund så önskar jag att jag gjort det idag istället. Idag när jag har dom flesta demonerna i schakt, och idag när jag är mycket starkare och mer uthållig än vad jag var där och då. Inte bara psykiskt utan även fysiskt.

Baren var däremot en större prövning; att stå emot alkoholen. Och även där insåg jag att jag klarar det mesta bara jag vill. Min vilja är både min starkhet och min svaghet. Precis som min envishet.

Att tänka tillbaka gör mig bara så himla tacksam. Tacksam för allting som jag har fått uppleva. Och jag hoppas att det inte tar slut här. Är så himla sugen på nya, häftiga äventyr.